Tisdag (om eftermiddagen)

Tunga skyar över Residensstaden i Dalarne.

Man upphör aldrig att förvånas över den mängd arbetet man förväntas utföra här å Ämbetsverket. Yttermera visso kan man konstatera att man antagligen är överkänslig mot päron. Efter att glad i hågen ha konsumerat ett exemplar av denna ädla frukt funno man till sin stora förtret att man nu lida elak klåda i munnen. Man kan således sluta sig till att man aldrig må vara riktigt glad.

Om eftermiddagen väntar en rad möten. Man misstänker att det är slöseri medelst min tid tillika allmogens skattemedel men å andra sidan kan det till äventyrs hända att man månde prestera någon form av konstruktivt resultat. Detta återstår att se. Om morgonen skall man begiva sig till Kgl Hufvudstaden för att därstädes leda ett seminarium. Detta torde vara positivt, ty det möjliggöra att man må spendera åtminstone del av kvällen i Lärdomsstaden vid Fyris innan man ånyo måst bege sig tillbaka till Hans Majestät Konungens Illojala Provins Dalarne.

Under dagen har man, förutom de för arbetsuppgifter vilka åligger en lojal tillika redlig ämbetsman i Hans Majestät Konungens Tjänst, även hunnit med att studera alster från den så kallade bloggosfären. Den redlige Hr Doktor Erik ondgör sig å sin så kallade blogg över det faktum att en mängd personer i Konungariket allt för lättvindligt stryker å foten då det gäller Storsvenska tillika kristeliga traditioner. Om detta har man endast en sak att anföra och det är ynkeligt!

Konungariket Sveriges kultur och traditioner bör icke lättvindligt kastas ut från det offentliga rummet. Såsom vän av ordning känna till kan man icke avskaffa en tradition utan endast göra tillägg till densamma. Tyvärr har mångårigt vanstyre tillika förtryck av den obehagliga röda rörelsen med alla dess kreatur föranlett en situation då den svenske undersåten känna obehag inför sitt eget kulturella arv, vilket undertecknad finna märkligt. Men man antar att den röda rörelsen liksom den förutvarande Kejsaren av Kina önskar frambringa en situation där historien kan sägas börja med dem själva. Detta är högst beklagligt och, som Hr Doktor Erik påpekar, tjänar endast till att bereda vägen för de klent begåvade tillika obehagliga elementen från den mörkbruna politiska högerkanten. Underteckand är fast i sin övertygelse att en person vilken har en fast tillika sund förankring i sin egen tradition och kultur är mer benägen att acceptera andras dito. Genom fördjupade kunskaper hos både hög och låg torde intresse kunna väckas även för andras, ty intresset förenar. Dock synes det undertecknad att kretinerna tillika de politiska kommissarierna vilka samtliga kan beskrivas som varandes i besittning av låga pannor, slöa blickar, hasande gång samt pendlande armar önskar icke se en sådan situation.

Det om detta - undertecknad måst återgå till sitt arbete men önskar för sakens skull bifoga en strof av den gode tillika redlige finlandssvenske skalden Hr Topelius som avslutning

"Finska Rytteriets Marsch i Trettioåriga Kriget" (II avdelningen)

Vår tröst, du som suckar i mörker och band,
Vi komma, vi komma, vi lösa din hand.
Där pustar ej träl i vår frostiga nord ;
friborne vi rida i fält för Guds ord.

Vid Breitenfeld vi togo Pappenheim i vår famn;
vi skrefvo på Kronenbergs brynja vårt namn;
vi svedde grått skägg för Tilly vid Lech;
vi blödde med kungsblod vid Lützens häck.

Och rida vi långt från vårt nordliga spår
till glödande drufvor och blödande sår,
så smattra trumpeterna segerbud.
Hugg in, tappra led! Fram! Med oss är Gud.

(Marschen är Regementsmarsch för Kgl.Norrbottens Regemente samt Tavastehus Regemente. Yttermera visso finnes den med i HBF Birkarlarnas sångbok med något annorlunda text)