Tisdag (å aftontimmen)

Ännu en dag vilken man ägnat åt att göra i princip intet. Åtminstone intet vilket kvalificera sig som varandes i linje medelst Hr. Luthers arbetsmoral. Gott så; ty Hr Luthers läror haver å det grövsta sätt missbrukats av det styrande kotteriet i Konungariket.

Nåväl en sak haver ordnats och detta är den förestående resan till Lärdomsstaden i söder, där undertecknad ämnar bevista en social funktion.

Vidare kan förtäljas att undertecknad hade den stora olyckan att tvingas se Folkkommissarie Ulvskogs osnygga anlete då man tog en titt i dagens tidning. Torde icke detta strida mot allehanda konventioner vilka skola säkerställa de mänskliga rättigheterna och dylikt?

En dag utan att man tvingas se eller höra Folkkommissarie Ulvskog är i sanning en mycket bra dag!

Tisdag (i den arla morgonstunden)

Kan det vara så att undertecknad haver utvecklat någon form av beroende, medelst hänsyftning å denna elektroniska journal? Tecknen tala sitt tydliga språk. Jag tror icke för ett ögonblick att någon annan, utanför kretsen av de så kallade 'närmast sörjande' göre sig besvär att läsa undertecknads betraktelser avseende förfallet i Konungadömet Sverige, så jag få sluta mig till att jag gör detta enkom för mitt eget höga nöjes skull.

Nåväl vad kan anföras om tisdagen så långt? Inte mycket. Undertecknad gör tjänst åt Landstinget, vilket å intet sätt äro amusant eller ens utvecklande. Jag vill minnas att jag en gång haver hört en av mina bekanta tala om 'corporate theft', en anglicism vilken pläga beskriva huru anställda å en institution eller handelshus använder den betalda arbetstiden till annat. Detta är precis det jag gör å Landstinget och utan några som helst samvetskval.
Måhända vore det bättre om undertecknad valde bort att nedteckna positiva saker vilka onekligen sägs hända i Konungariket. Dock finner jag att denna elektroniska journal torde bliva tämligen innehållslös om så vore fallet. Jag kommer att fortsätta mitt kverluerande om allt och intet!

Valupptakten synes ha inletts. Detta bådar icke gott - jag ämnar icke lägga min röst å något av de partier vilka finnes representerade i Riksdagen, ty alla äro i grund och botten landsförrädare i större eller mindre utsträckning. Jag ser endast en person vilken torde kunna leda landet såsom Konungens förste minister och detta är den förutvarande generalen i kavalleriet Åke Sagrén.

Således hemställer undertecknad ödmjukast att Hr General Sagrén lyssnar till folket och tar upp sagda post, för att bringa ordning i den veritabla drängstuga vilken kallas Svea Rike.

Måndag

och intet nytt haver passerat....

Vardagen synes mig särdeles långrandig. Man stiger upp alldeles för sent för att kunna ta del av de amusanta ting vilka äga rum i Lärdomsstaden, detta då man i ett par dagar till är livegen å Landstinget.

Nåväl; när helgen väl inträder är undertecknad fri från denna tyranniska institution och kan äntligen andas fritt igen! Och så passande infaller ju då även Vårbalen. Dilemmat som undertecknad stå inför är huruvida man skola bära akademisk högtidsdräkt eller hembyggds dito...

Å en rent personlig not finner jag att Fröken L tenderar att återkomma å undertecknads sinne. Måhänd är det det dåliga samvetet som gör sig påmint. Således finner man att axiomet "Sent skola syndaren vakna" vara särdeles väl lämpat för att beskriva situationen.

Söndag

Haver icke gjort mycket under den gångna dagen. Kontemplation haver varit nyckelordet. Icke mången dag kvar innan man måst lämna Lärdomsstaden vid Fyris. Ångest? Ja en smula.

Lördagens betraktelse

Alkohol - nektar för själen!

Haver avnjutit en sammankomst medelst den ärbara och redliga HBF Birkarlarna. Mycken öl haver konsumerats samt en hel del manlig mat. Jag måst dock beklaga mig, då närvaron av kvinnlig fägring syntes mig näst intill obefintlig. Ack ack man kan uppenbarligen icke erhålla allt vilket gör livet värt att leva.

Dagens betraktelse

Vädret i Lärdomsstaden vid Fyris synes mig vara hämtat från September snarare än Maj. Nåväl de som plågas av diverse pollen och liknande luftburna substanser torde uppskatta detta tämligen humida väder.

Vidare har det kommit till undertecknads kännedom att diverse 'demokrater' plägat använda en så kallad blog för att smäda statsekreteraren Danielsson. Patetiskt. Icke för att jag å något sätt sympatiserar med hr. Statssekreterare Danielsson, men det torde höra till god ton att icke blanda sig i andras privata affärer. Skäms!

Ännu en betraktelse å nattens sena timme

Ack! Snart måst man lämna lärdomsstaden vid Fyris. Yrkeslivet stå för dörren och det synes mig som om jag icke längre kan gömma mig i akademiens trygga famn. Dock - jag ämnar åtminstone spendera veckosluten å mitt residens i Katedralens skugga.

Mitt värv kommer att föra undertecknad västerut, där undertecknad skola verka bland Dalarnas stolta folk. Jag ser medelst tillförsikt fram mot detta datum, även om det yttermera visso kommer att innebära en exil från lärdomsstaden.

Dock sägs det ju som bekant att 'hjärtat i en sann student kan ingen tid förfrysa' och undertecknad när ingen ambition att bliva den slags byråkrat som helt förglömmer Bacchi lov och gärning. Nej! Detta är icke något jag haver satt som mål medelst mitt yrkesval.

Ett poem om undertecknads namne

Vi sutto gemensamt om kvällen, Furst Eugéne och jag
Striden den var nu till ända, krigets mest blodiga dag
Ynglingen han voro skakad, slakten på fältet fanns kvar
I sinnet han sökte förklara, sökte att finna svar.

'Marskalk av Frankrike säg mig', han fråga med bruten röst
'Hur skola vi bli förlåtna, hur skola vi få tröst'
'Brigader av unga soldater, för Kejsaren stupat och blött'
'Dagen till ända äro, och tusen för Honom har dött'

'Att skicka män uti döden, att kräva det högsta av pris'
'Ädla är målen förvisso, men det tarva ett hjärta av is'
Fursten tystnade plötsligt, till suset av västanvind
Suckade djupt och nu tårar, föllo nedför hans kind

Så reste sig Fursten från bordet och gingo ut från vårt tält
Ut där som västanvind lekte, på Borodinos fält
Jag följde tyst vid hans sida, stod bredvid honom då
När han på fältet den natten, svaren sökte att nå

'Äran, Murat, är förgänglig men döden är evig och all'
'Detta torde jag veta, ty fältherrens värv är mitt kall'
'För även om jag har försvurit, min trohet till Frankrikes Drott'
'Äran blott tillkomma Honom, och bitterhet blivit min lott'

'Jag har med Bonaparte fäktat, kämpat för Frankrikes folk'
'Mitt liv och min trohet han äger, ty Han är dess sannaste tolk'
'Men någonstans har jag ock undrat, om frihet kan köpas med blod'
'Mången gång har jag mig frågat, om saken kan vara så god?'

'Marskalk, Ni har kämpat med Kejsarn', sen den dag han blott var soldat'
'Ni som bäst känna hans sinne, känna Ni till hans traktat?'
'Att skänka frihet till folken, som förslavats i tusende år'
'De som svär trohet till Honom, de belönas och friheten får'

'Men alla de som har stupat, som har fallit för frihet och fred'
'Frågade någon de männen. som för friheten kämpat och led'
'Om de så önskade falla, för idéer så ädla som guld'
'Hade soldaten på fältet, till sådant väl hållit sig huld?'

Hur skulle jag svara på detta, på frågan så stor och så svår
Jag blickade upp mot den himmel, som över människan rår
'Ers Nåd jag är alls icke bildad, har ej Er moral eller takt'
'Min trohet var alltid soldatens, att om Frankrikes ära slå vakt'

'Ni unge man äro bildad, är boklärd och ren till Er själ'
'Den dagen Ni bliver en Konung, det kommer att tjäna Er väl'
'Men till dess är vi båda soldater, med Frankrikes färger i band'
'Vår uppgift är stor och ej enkel, att erövra Tsarens land'

I envig vi skall fälla björnen, vars folk svälter, lider och dör'
'Furst Eugén, låt oss hoppas, att de Kejsarens uppmaning hör'
'Att kasta bort oket av träldom, att resa sig mot den tyrann'
'Som mot löften han avgett sen länge, ej kunde visa sig sann'

'Ty Tsarens svek mot vår vänskap, hans hån mot vår huldhet och tro'
'Var tvunget att näpsas i lindan, innan osämjan växa och gro'
'Vi tågar med frihetens fana, under Frankrikes stolta baner'
'När Ryssland en dag är besegrat, vi folket där friheten ger'

'Soldaten som dött uppå fältet, som kämpat och gjutit sitt blod'
'Även för honom var saken, det ädlaste mål på den jord'
'Ty grunden vi stå på är verklig, är nobel och ädel och sann'
'När våra deviser vi sprida, den största av segrar vi vann'

'Ers Nåd ser ni Örnarna lyfta? Ser Ni Frankrikes söner gå an?`'
'De männen var med oss från början, då hela världen brann'
'De har besegrat tyranner, för Revolutionens paroll'
'Soldaten som fallit på fältet, av Ödet har givits sin roll'

'Tänk nu ej mer å de fallna, vi skall väl hedra dem när'
'Bonapartes mäktiga Örnar betvingat har ryssarnas här'
'Men tills den dagen är kommen, Er uppgift är blott och bart en'
'Anför nu Frankrikes söner, giv dem Victorian ren!'

En första betraktelse

Så lägger man första raden å sin så kallade 'blog'! Huru mycket finnes icke att dryfta å denna sida? Man haver upplevt ännu en bemärkelsedag (Undertecknad erhöll en styck stavmixer av den unga fröken N, vilken pläga att kampera å undertecknads residens. Jag misstänker att unga fröken N fikar efter en bjudmåltid, där tidigare nämnda stavmixer kan ha en del att göra under preparationen).

Undertecknad räknar även ned till det datum då man lämnar sin, högst ofrivilliga, arbetsinsats å Landstinget. Inom kort stiger man ett par grader då man bliver Konungens handgången man; låt vara i en av provinserna men ändock ofantligt mycket bättre än att slava åt tidigare nämnda instans.