Lördag (om förmiddagen)

Växlande molnighet över Lärdomsstaden.

Dagen började allt för tidigt, ty undertecknad vaknade innan dess klockan å Katedralen hade slagit åtta. Då man icke behöva stiga opp i ottan skall man givetvis vakna tidigt.

Dock medan dagen har förlupit har man funnit sig i den angenäma situationen att få göra sällskap å en promenad med en ung fransk Fröken. Ambitionen är att ge sagda Fröken en guidning av Lärdomsstaden, och förutsatt att hennes så kallade förkläde giva sitt medgivande, traktera henne å ett av Lärdomsstadens konditorier.

Om aftonen står den redliga och ärbara HBF Birkarlarnas Surströmmingsstämma å programmet. Undertecknad har under dagen lämnat en skjorta till tvätteriet för att kunna vara representabel å sagda tillställning. Man emotser att mången lärd diskurs kommer att hållas, samt att skönsången kommer att höras över Lärdomsstaden. Man inser dock att priset för att inmundiga den ädla rätten bliva att man måst gå okysst hem. Nåväl en kavaljer måst offra sig för konsten och traditionen.

Trots att undertecknad känna sig nöjd och belåten med tillvaron finner man dock saker vilka få det rättmätiga raseriet att skumma. De så kallade kvällstidningarna och dessas usla så kallade journalistik. Ingen person vid sunda vätskor är intresserad av hur Fru Danielsson gingo ned i vikt. Ej heller vilka amorösa fantasier undersåtarna i Konungariket plägar hålla sig med. Journalistiken skall enligt undertecknads ringa mening verka uppbyggeligt och icke ägna sig åt snusk och okristelig verksamhet. Man hemställer således att Hans Majestäts Indragningsrätt ånyo dammas av och göres till lag i Konungariket Sverige. Detta torde lära de skälmaktiga tillika obehagliga journalisterna att veta hut!