Torsdag (om eftermiddagen)

Återkommen från en sejour utanför Ämbetsverkets trygga murar. Denna exkursion berodde enkom å det erbarmliga så kallade kaffet vilket serveras de lojala tjänstemännen. Undertecknad begav sig denna gång till Fru Annas Källare, där kvaliten å sagda dryck håller avsevärt högre standard.

(Vad avser de, emot Hans Majestät Konungen, illojala dito anser undertecknad att endast kokande tjära skulle serveras dem)

Har spenderat, den av salig Axel Oxenstierna reglementerade samt av Hans Majestät Konungen stadfästa, lunchen utan att se skymten av vare sig ärtsoppa eller punch. Vidare kan anföras att det i Residensstaden icke gå att uppbringa redlig engelsk tobak. Det är i sanning kulturskymning! Hur kan en Residensstad uppvisa sådana uppenbara brister i det utbud en redlig tillika lojal tjänsteman i Hans Majestät Konungens tjänst, efterfrågar?

Jag är säker å min sak när jag misstänker att det obehagliga och självförhärligande Statsrådet Morgan Johansson samt det synnerligen snutiga och på det hela taget Konungafientliga Statsrådet Pär Nuder ligga bakom denna konspiration. Anledningen äro tudelad, Hr Statsrådet Johansson önskar icke att undersåtarna skola bruka rökverk, ty detta ogillar Hr Statsrådet Johansson. Hr Statsrådet Nuder å andra sidan önskar att medborgarna bruka rökverk, då den ohemula skatten inbringa mången penning i Konunarikets kassakistor. Således haver en ohelig allians uppstått, undersåtarna skola förhindras att bruka utländska rökverk och istället uppmanas att välja märken där Kamratföreningen ha aktieinnehav. Tyvärr är icke Hr Statsrådet Nuder en redlig och ärbar man, utan likt sin husbonde Hr Statsministern Persson, betrakta Hr Statsrådet Nuder, medelst sin kalla och döda blick, dessa Konungens penningar såsom varandes sina egna.

I morgon eftermiddag styrs kosan ånyo österut till Lärdomsstaden vid Fyris. Evenemang finnes redan planerade, och det lutar åt middag med Br. Skattmästare samt en selekt skara gäster å Br. Skattmästares residens. Jag ser med stor tillförsikt fram mot det klockslag man är fri att lämna detta kulturella bakvatten som Residensstaden utgör.