Tisdag (om förmiddagen)

Så befinner man sig ånyo å sin kammare å Konungens ämbetsverk. Det skall dock tillstås att undertecknad befinna sig i någon form av limbo, då jag icke haver den överblick vilken krävas för att kunna utföra de sysslor som är mig ålagda.

Var man är dock sin egen lyckas smed, och således finner undertecknad att det alltid finnes uppgifter vilka behöver tillses.

I nuläget planeras det dock mest för helgens övningar, då Sällskapet skola bege sig å Skokloster för att finna vederkvickelse i denna historiska miljö. Jag ser medelst tillförsikt fram mot denna occassion.

Trots alla positiva uppslag vilka väntar undertecknad finner jag dock att det såsom alltid måst påpekas det ökande förfallet i Konungariket. Senast har den samlade journalistkåren, denna den tredje statsmakten som de i sin hybris plägar benämna sig själva, stått för det senaste i raden av irritationsmoment.

Uppenbarligen har det utbrutit någon form av osämja i H M Konungens Fotbollslandslag, där två av herrarna uppges ha tagit till nävarna för att avgöra en dispyt.

Är detta verkligen något som behöver kablas ut i den massmedia vilken undertecknad motvilligt måst stödja genom diverse presstöd och annat? Nej - journalistiken torde enligt min mening verka uppbyggande och intet i den subversiva stil vilken tillämpats under de senaste årtiondena.