Fredag (å eftermiddagen)
Så haver man avslutat en vecka (nåja någorlunda i vart fall) såsom Konungens lojale tjänsteman i Dalarne.
Man haver fått insikt i att statsförvaltningen äro en komplicerad apparat, där överblick synes mig lika svåruppnådd som den ödesdigra novemberdagen vid Lutzen 1632.
Nåväl, efter att ha varit livegen åt den horribla instiutionen Landstinget, finner man att arbete i Konungens tjänst är ofantligt mycket bättre. Jag ser medelst tillförsikt fram mot min fortsatta karriär å ämbetsverket.
Sedan min senaste notering haver jag bevistat en styck Vårbal. I sällskap med Unga Fröken N sutto undertecknad å Gästrike-Hälsinge Nation. En synnerligen amusant och trevlig afton och, värt att notera, en mängd bröder vilka alla buro det vackraste av insignier. Jag känner att mina många mödor haver burit frukt.
Aftonen voro tämligen intressant, amusant och framförallt intensiv. Icke förrän arla morgonstund styrdes kosan mot undertecknads residens i Katedralens skugga. Därpå följande helg spenderades i Lärdomsstaden i Skåne, där undertecknad deltog å en av Sällskapets funktioner. Allt igenom trevligt och väl behövligt.
Nationaldagen har även den passerat. Jag deltogo icke i något av de spektakel vilka fungerade såsom firande. Var är paraderna och det folkliga missnöjet mot dessa pultroner vilka besitta de 349 stolarna i Riksdagen. Nationaldagen torde ha varit så ofantligt mycket bättre hade en uppretad folkmassa stormat denna institution och slitit sagda landsförrädare ur salen och kastat desamma i Riddarfjärden!
Ytterligare tidender vilka måst klagas å är detta horribla så kallade studentfirande. Under dagen har mitt synnerligen viktiga arbete i Hans Majestäts Konungens tjänst störts av diverse patrask av den yngre årgången, vilka samtliga fara runt och vanhelga den vita studentmössan! Inte en endaste av dessa spolingar och snärtor kunna recitera sin Runeberg ej heller känna de till andra versen av salig Prins Gustavs sköna skaldeverk Studentsången.
Detta är icke något mindre än en skandal! Måtte dessa drägg aldrig sätta sina smutsiga fötter i Lärdomsstaden vid Fyris!
Man haver fått insikt i att statsförvaltningen äro en komplicerad apparat, där överblick synes mig lika svåruppnådd som den ödesdigra novemberdagen vid Lutzen 1632.
Nåväl, efter att ha varit livegen åt den horribla instiutionen Landstinget, finner man att arbete i Konungens tjänst är ofantligt mycket bättre. Jag ser medelst tillförsikt fram mot min fortsatta karriär å ämbetsverket.
Sedan min senaste notering haver jag bevistat en styck Vårbal. I sällskap med Unga Fröken N sutto undertecknad å Gästrike-Hälsinge Nation. En synnerligen amusant och trevlig afton och, värt att notera, en mängd bröder vilka alla buro det vackraste av insignier. Jag känner att mina många mödor haver burit frukt.
Aftonen voro tämligen intressant, amusant och framförallt intensiv. Icke förrän arla morgonstund styrdes kosan mot undertecknads residens i Katedralens skugga. Därpå följande helg spenderades i Lärdomsstaden i Skåne, där undertecknad deltog å en av Sällskapets funktioner. Allt igenom trevligt och väl behövligt.
Nationaldagen har även den passerat. Jag deltogo icke i något av de spektakel vilka fungerade såsom firande. Var är paraderna och det folkliga missnöjet mot dessa pultroner vilka besitta de 349 stolarna i Riksdagen. Nationaldagen torde ha varit så ofantligt mycket bättre hade en uppretad folkmassa stormat denna institution och slitit sagda landsförrädare ur salen och kastat desamma i Riddarfjärden!
Ytterligare tidender vilka måst klagas å är detta horribla så kallade studentfirande. Under dagen har mitt synnerligen viktiga arbete i Hans Majestäts Konungens tjänst störts av diverse patrask av den yngre årgången, vilka samtliga fara runt och vanhelga den vita studentmössan! Inte en endaste av dessa spolingar och snärtor kunna recitera sin Runeberg ej heller känna de till andra versen av salig Prins Gustavs sköna skaldeverk Studentsången.
Detta är icke något mindre än en skandal! Måtte dessa drägg aldrig sätta sina smutsiga fötter i Lärdomsstaden vid Fyris!
posted by Eugéne de Beauharnais | 3:41 em
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home